Ett filter av bomull

Jag är ledsen att jag bara försvann utan ett ord. Ibland tonar jag bara ut allt, ingenting känns då viktigt. Jag ser världen som en film, jag ser mig själv ligga i sängen hela dagarna och jag ser hur jag äter allt jag kan få mina flottiga fingrar på, men det rör inte mig , det är ju inte jag utan någon helt främmande karaktär.

Vikten har exploderat uppåt, verkligen exploderat. Jag ska försöka komma igång och blogga ordentligt igen imorgon, om så bara för att få lite rutin.

Massor av kärlek
/Hanna